Sardinlivet

Veckan som gick bodde tre vänner från Åbo hemma hos mig i mitt rum. Två av oss sov skavfötter i min säng och två på några jumppaunderlag och hopvikta filtar på stengolvet. Några snarkade och några sparkade och det var mycket lyckligt alltihop. Vi brände oss i solen på stranden och köpte kläder i exotiska butiker, drack billigt vin och andra drycker och sjöng den blomstertid på en metrostationen (detta sista mitt på dagen, märk väl). Som ni kan se på den coola bilden, var vi på botellón, och på diskotek och bara helt enkelt i Barcelona.

Hur man dödar en hipster

Spela reggaetón för din vän. Låt din vän smaka på spansk mat och dryck, dansa med din vän till latinopop och få din vän att klä sig i lite flera färger och lite mera blommiga kläder än vanligt. 

Karolina den fina var här i veckan och förlorade för all framtid sin tidigare musiksmak. I början av förra sommaren lyssnade hon ännu bara på band som ingen någonsin hade hört om, med namn som inte betydde något men var ungefär i klass med En halv grön apelsin eller Eiffeltornet och det femte hjulet. Så fick jag veta att jag när sommaren tog slut skulle flytta till Barcelona för ett år. Jag började förbereda mig mentalt med att lyssna på spanska toplistan på spotify. Och jag delade med mig av alla latinska små rytmiska pärlor med min sommarkompis Karo, och det dröjde inte länge innan hon självmant föreslog att vi skulle höra på Enrique Iglesias eller Inna. För det var ju bra fiilis. Nu var hon här och levde verkligen med Nicky Jam och andra godingar runtom sig överallt. Och det var mycket fint och lyckligt. Vem behöver pretentiös och krånglig musik när man kan dansa?

Hello Goodbye

Det är en sång av Beatles men det är likaledes något som händer mig i tid och otid. Att jag träffar en bekant på gatan eller i korridoren eller i en trappa, och jag säger holaaa och den andra säger adeeeu. Så att nu vet ni det. Att här är det meningen att man ska säga hejdå genast i början om man vet att man inte hinner bli och kallprata. Även om det är rätt avigt att hälsa på någon med att säga hejdå.
Igår firade vi min väns födelsedag med att äta brunch och sitta i solen tills alla tyckte att mitt ansikte var lite för rött för att få vistas utomhus längre. Vi spontanköpte en heliumballong som var ett lejon och vi tog många fotografier. Och inte ett enda av dem ska ni få se. Nå nej nå nej, en vacker dag visar jag ännu alla mina lycklighetsbilder åt dem som fortfarande är intresserade. Antar jag. Ikväll kommer min sommarkamrat hit och jag är full av förväntan och lite galenhet.

Filé

En gång jobbade jag på en plats där jag och några kamrater hade som vana att ibland, när vi kände att vi kunde behöva det, äta lite rulltårta. Det blev nästan till en slags sport att skära rulltårta i tunna tunna skivor med fileringskniv som annars bara användes till att finfördela kallrökt lax.

Jag är nu uppe i ett skede av mitt liv när jag egentligen borde skriva uppsats och läsa artiklar, och som alla vet är det då man blir som mest huslig. Jag köpte lax igår och försökte lite putsa till min megalomaniska fiskbit. Och jag minns med avund den tiden av mitt liv då det fanns ett så stort överflöd av bra knivar att man kunde filea sin rulltårta, för här och nu finns kanske fem matknivar, två lite mera grova matknivar och en gammal brödkniv. Jag försökte med brödkniven men fortsatte min fiskmanöver med en söndrig sax.

Nyhetsvärde i ovanstående text: -36