Hija

Jag läste en text med tio spanska råd att ge åt sin dotter om man någon dag har en sådan. Och nu kunde jag skriva om de viktiga råden, att låt aldrig någon annan bestämma vad du är värd, lyssna alltid på ditt hjärta och så vidare bortåt. Och de är viktiga och sanna och de berör mig och de berör alla, men det berör mig speciellt att det i denna text står aprende a bailar. Lär dig att dansa. För så blir du vän med dig själv och med dem som du dansar med. Och då menar jag glad dans och lycklighetsdans som inte utesluter någon. Det menar med all säkerhet rådförfattaren också.

Lyckligt litet hjärta

Vet ni när man går på trottoaren och solen lyser rakt mot en och värmer liksom ens bröst så att det känns hur solen strålar rakt in i ens lyckliga lilla hjärta? 

Jag hade tent idag och både före och efter kramade och pussade jag alla jag bara hann kändes det som. För vi har inte längre vanliga föreläsningar, så jag träffar mina kamrater märkbart mera sällan. Och när man inte har setts på en tid blir det så omänskligt fint att ses igen, åtminstone ibland. 

Jag gick och log på gatorna och främmande människor log åt mig och hälsade på mig. En kassatjej sade att jag påminde henne om en vän. Objektivt sett är det kanske ett neutralt uttalande, men egentligen är det ju stort som tusan att påminna en främmande person om en vän. Det är väl det bästa man som okänd kan göra, påminna om en vän när vänner är det bästa som finns.

Förra veckoslutet var jag av och an i Finland på studentdimission. Någon frågade mig varför jag säger "lilla" om allting. Jag hade inget svar till varför jag envisades med att fråga gästerna om de ville ha ett litet glas skumppa, eller om de hade sett min lilla mamma. Men jag antog att det var den spanska lilla delen av mitt lilla hjärta. För här är allt i diminutiv, speciellt saker man tycker om. Svenskan har inte ens en diminutivform, utom -is, och det är bara i slarvigt talspråk egentligen, så opassande att erbjuda andra en skumppis eller fråga om de har sett min mammis (egentligen talar jag kanske just sådär nu när jag tänker efter, men inte på studentmottagning ändå, kanske..). 

Så att idag är jag mycket lycklig och här är en bild på inte solsken som strålar in i mitt hjärta och inte heller månsken utan stadsljussken en kväll för ganska länge sedan, men som likaledes strålade in i mitt lilla hjärta.

Dagen då jag blev märkbart spanskspråkig

Jag sov lite siesta i ett skede idag (jag har äntligen lärt mig hur man gör det utan att må lite illa när man vaknar) och jag drömde på spanska. Kanske jag har drömt på spanska tidigare också, men det här är första gången som jag är alldeles hundrasäker på att alla i min dröm talade spanska.
Idag intervjuade jag en amerikansk man för att skriva ett projekt om generationsskillnader i motivation på arbetsplatser. Han föredrog att bli intervjuad på engelska, så jag simultantolkade mig själv i mitt lilla huvud. Och det var svårt att översätta mitt frågeformulär och mina intervjufrågor till engelska. Jag kom för mitt liv inte på vad logro heter på engelska, och när jag mumlade lite tyst för att rätta mig själv sade jag inte några rara små ord på engelska, utan o sea (ett uttryck jag i min ofullkomlighet tyvärr använder på tok för mycket).
Efter intervjun gick jag och simmade. Till min förvåning räknade jag mina simlängder på spanska. Jag brukade vanligtvis av någon oförklarlig anledning räkna växelvis på svenska och finska, liksom femhuntti, viissataaviiskyt, sexhuntti, kuussataaviiskyt och så vidare. Idag blev det ingen sjuhuntti, utan setecientos. Kanske rentav att föredra framom mitt tidigare juntiga sätt att räkna. Vem säger ens huntti?

Sardinlivet

Veckan som gick bodde tre vänner från Åbo hemma hos mig i mitt rum. Två av oss sov skavfötter i min säng och två på några jumppaunderlag och hopvikta filtar på stengolvet. Några snarkade och några sparkade och det var mycket lyckligt alltihop. Vi brände oss i solen på stranden och köpte kläder i exotiska butiker, drack billigt vin och andra drycker och sjöng den blomstertid på en metrostationen (detta sista mitt på dagen, märk väl). Som ni kan se på den coola bilden, var vi på botellón, och på diskotek och bara helt enkelt i Barcelona.

Hur man dödar en hipster

Spela reggaetón för din vän. Låt din vän smaka på spansk mat och dryck, dansa med din vän till latinopop och få din vän att klä sig i lite flera färger och lite mera blommiga kläder än vanligt. 

Karolina den fina var här i veckan och förlorade för all framtid sin tidigare musiksmak. I början av förra sommaren lyssnade hon ännu bara på band som ingen någonsin hade hört om, med namn som inte betydde något men var ungefär i klass med En halv grön apelsin eller Eiffeltornet och det femte hjulet. Så fick jag veta att jag när sommaren tog slut skulle flytta till Barcelona för ett år. Jag började förbereda mig mentalt med att lyssna på spanska toplistan på spotify. Och jag delade med mig av alla latinska små rytmiska pärlor med min sommarkompis Karo, och det dröjde inte länge innan hon självmant föreslog att vi skulle höra på Enrique Iglesias eller Inna. För det var ju bra fiilis. Nu var hon här och levde verkligen med Nicky Jam och andra godingar runtom sig överallt. Och det var mycket fint och lyckligt. Vem behöver pretentiös och krånglig musik när man kan dansa?

Hello Goodbye

Det är en sång av Beatles men det är likaledes något som händer mig i tid och otid. Att jag träffar en bekant på gatan eller i korridoren eller i en trappa, och jag säger holaaa och den andra säger adeeeu. Så att nu vet ni det. Att här är det meningen att man ska säga hejdå genast i början om man vet att man inte hinner bli och kallprata. Även om det är rätt avigt att hälsa på någon med att säga hejdå.
Igår firade vi min väns födelsedag med att äta brunch och sitta i solen tills alla tyckte att mitt ansikte var lite för rött för att få vistas utomhus längre. Vi spontanköpte en heliumballong som var ett lejon och vi tog många fotografier. Och inte ett enda av dem ska ni få se. Nå nej nå nej, en vacker dag visar jag ännu alla mina lycklighetsbilder åt dem som fortfarande är intresserade. Antar jag. Ikväll kommer min sommarkamrat hit och jag är full av förväntan och lite galenhet.

Filé

En gång jobbade jag på en plats där jag och några kamrater hade som vana att ibland, när vi kände att vi kunde behöva det, äta lite rulltårta. Det blev nästan till en slags sport att skära rulltårta i tunna tunna skivor med fileringskniv som annars bara användes till att finfördela kallrökt lax.

Jag är nu uppe i ett skede av mitt liv när jag egentligen borde skriva uppsats och läsa artiklar, och som alla vet är det då man blir som mest huslig. Jag köpte lax igår och försökte lite putsa till min megalomaniska fiskbit. Och jag minns med avund den tiden av mitt liv då det fanns ett så stort överflöd av bra knivar att man kunde filea sin rulltårta, för här och nu finns kanske fem matknivar, två lite mera grova matknivar och en gammal brödkniv. Jag försökte med brödkniven men fortsatte min fiskmanöver med en söndrig sax.

Nyhetsvärde i ovanstående text: -36