Horquillas (och hur många parenteser kan man skriva i en text?)

Det finns bloggläsare som länge och väl har väntat på ett inlägg om Microsoftmode. Dessvärre kommer ni inte att få ett sådant på länge. Jag har inte tagit med mig en enda av alla mina mycket stilfulla Microsoft-t-skjortor till Barcelona. Ni kan däremot få höra lite om hårmode. Eller vad jag tycker att kunde få vara hårmode åtminstone.
Det hände en konstig sak med mitt hår efter några dagar i Barcelona. Det bara började falla av. Hela vår lägenhet är fortfarande full av mina hårstrån, jag borstar håret flera gånger per dag och ändå lossnar en massa strån när jag drar med handen genom håret (även känt som den klassiska Svea-moven). Jag beklagade mig över detta håravfall för alla jag träffade, och de gav mig olika förklaringar. Oftast föreslogs nog någon slags stressreaktion, att jag var så nervös att mitt hår börjar falla av. Jag fick också höra att det är helt rätt att det går så, alla människor tappar sitt hår vart sjunde år (information från en ytterst ytterst pålitlig källa.....). Någon föreslog att det beror på vattnet i Barcelona, att det är hårdare än vad jag är van vid. Vattnet smakar förresten ganska starkt av klor här, men jag dricker det ändå med god aptit (i väntan på att det lilla hår jag har kvar ska bli grönt).
Jag bestämde mig också för att byta hårstil lite grann. Eller byta hårstil kan man nog inte kalla det, men jag har de senaste åren så gott som varje dag haft min pannlugg (ingen regelrätt pannlugg kanske men det som nu skulle vara en pannlugg om håret just där var lite kortare) fast med två spännen satta i kors. Och allra oftast var spännena av en viss modell och guldfärgade. Liksom klassisk hårnål. I kanske två veckor har jag nu varit helt utan dessa spännen och bara haft helt totalt löst hår (mycket dramatiska vändningar i mitt liv, jag vet). Det har känts bra, lite mindre småflickigt än spännen i pannluggen. Tyvärr köpte jag spanska Glamour för ett tag sedan, och läste där ett stilreportage. Synliga klassiska hårnålar är tydligen högsta mode nu. Man ska ha sådana i sitt hår, gärna just i min gamla korsformation. Eller också bara myriader av svarta hårnålar överallt i hela håret. Jag såg faktiskt en tant som var kanske 83 år gammal med precis sådan frisyr i metron bara ett par timmar innan jag läste detta reportage. Horquillas heter dessa klassikerspännen förresten på spanska. Ifall någon av er intresserad av att lära sig mycket viktig spansk vokabulär.
Borde jag då återgå till dessa horquillor nu när de äntligen är high fashion? Kanske inte. De river loss de sista hårstråna jag har kvar, hehehe. Och ingen annan här använder sådana, bara modellerna i Glamour och 83-åringen i den gula metrolinjen. Mitt hår får lov att vänja sig vid hårt klorvatten och sluta falla av. Eller också får alla mina kämppisar (jag ska förresten få en till i övermorgon, en portugisisk dansstuderande) vänja sig vid att ha blonda hårstrån seglande i lägenheten. Här är jag förresten mycket blond i jämförelse med alla mörklockiga spanjorer. Helt rolig omväxling, jag brukade räknas som typ brunhårig i Finland. Så det om mitt hårmode, adios nu ska jag på lenkki!