Propagandaland

Innan jag redogör för den hjärntvätt jag blir utsatt för här, vill jag bara hastigt berätta en liten anekdot om språk som jag inte kan som uteblev från min förra post. Jag var för ett tag sen på en fest där de allra flesta var från Västeuropa och Sydamerika. Jag tyckte att det var en bra idé att fejka att jag kan tala ryska. Jag sa alla ryska ord jag kan efter varandra, jag vet inte hur de stavas, så jag kan nu tyvärr tyvärr inte demonstrera för er hur det lät, men orden betyder typ "detta är min bror, var så vänlig, räkor, soppa, ja, nej, detta är min syster, den svarta katten murka tycker om mjölk, detta är mitt hus, pirog, smör, tack, god dag, skål". Sedan hittade jag på några nya ryska ord också och skrattade lite hest för att verka extra trovärdig. Exakt alla som var på den festen gick på det och tror nu att alla finska människor också talar ryska. Hahaha.
Sedan till enhelt annan sak. Katalonien strävar som bäst efter självständighet och språket här är ganska galet politiskt betingat, det spelar stor roll om man hälsar på någon med buenos dias eller bon dia. Annars också verkar det för många vara viktigt att i mån av möjlighet alltid kalla landet vi befinner oss i för Katalonien, inte Spanien. På alla husväggar finns balkonger och fönster prydda av den katalanska flaggan. Sådan nationalism är ganska främmande för mig, frånsett typ ishockeysammanhang. På Mercè-festens avslutning på onsdagkväll, var det ett jättestort fyrverkeri med tillhörande musik och tal. Talet var så patriotiskt att jag trodde det var ett skämt! Ingen skulle någonsin ta ett sådant tal på allvar i Finland, man skulle tro att det var en parodi på en parodi på ett populistpartis årsfest (om nu populistpartier har årsfester). Här fick vi nu höra om hur Katalonien utan tvivel är det bästa landet i världen, flera gånger om.
Igår var jag också på en föreläsning, jag vet inte helt vad jag ska kalla ämnet och jag har länge länge funderat på om det i det svenska språket finns en skillnad mellan brottslighet och kriminalitet? Kanske det heter kriminalpsykologi då. Vi kan kalla det så för stunden i alla fall. Jag fick många nya tankar att tänka på. Vad som förvånade mig mest var hur mycket gott föreläsaren hade att säga om sitt eget land. Som att i de nordiska länderna är jämlikheten människor emellan större och det finns inte segregation i samma utsträckning som här, men ändå sker där i förhållande tre gånger flera våldsbrott riktade mot kvinnor än här. Ojdå, sa jag och gjorde stora ögon. Kanske det är sant som han sade. Men det var ju lite konstigt att framhäva just Spaniens egen excellens i brottslighetsstatistiken. Eller kanske jag bara kommer från ett land med mycket dålig självkänsla. Det gör jag ju, in fact. Jag bara ville säga att det känns som om det kommer rätt mycket propaganda från alla håll och kanter här.