Nu har jag haft besök av min yngsta syster och mina föräldrar. Jag firade min födelsedag med dem på fredag. Michelle kläckte ur sig några oförglömliga ord: "Mamma du behöver nog int oroa dig så där mycket för Gabi mera, hon är inte 12 år gammal, inte ens 17 som jag. Hon är faktiskt nästan 30!". Ojdå. 21 är nog inte nästan 30 i min värld åtminstone. Och jag känner mig som en bebis när jag vägrar äta russin trots att jag är på restaurang och det ser ganska konstigt ut att peta bort dem. Dock har många års träning gett mig en viss talang att göra det snyggt. Och i vissa nödfall har jag till och med ätit ett par russin.
Jag har förresten ett par lokala kompisar här i Barcelona också. Över hälften av dem heter Laura. En av dessa Lauror bjöd mig på kaffe min födelsedag till ära när vi hade håltimme samtidigt efter en föreläsning på min födelsedagsfredag. Det var mycket snällt av henne. Jag upphör fortfarande inte att förvånas över hur man i detta land som kund förväntas sätta sig vid ett bord och vänta på service också på ett kyffigt metrostationscafé, istället för att bara gå fram till disken och betala. Men bakelsen var god. Och jag fick många hjärtliga gratulationer. Jag blev i och för sig gratulerad av många andra än Laura också, jag var så överväldigad och lycklig av alla fina ord att det inte är helt klokt. Jag har de finaste vännerna.
Under helgen turistade jag stenhårt med min familj. Jag blir helt matt när jag tänker på det nu efteråt. Vi gick alla de största shoppinggatorna, var på Tibidabo och såg på utsikten och åkte pariserhjul, såg Fuente mágico och Sagrada Familia och el Born och Barri gòtic och la Boqueria och Barceloneta, åt tapas och paella och churros och montaditos och allt möjligt.
Idag har jag varit på min första lektion i språket katalanska. Jag kan presentera mig och böja verben att vara och att heta. Läraren har polisonger och pratar väldigt högt med tanke på att vi är sju elever i klassen och rummet är mycket litet. Katalanska känns inte så jätteroligt. Jag har gått två gymnasiekurser i franska men jag fattade aldrig varför det finns accenttecken åt två olika håll? Jag fattar fortfarande inte. Läraren sade att man måste ha bredare mun när man uttalar accenttecken som går från vänster till höger. Jag ser ut som en spökfisk när jag talar katalanska. En spökfisk som säger "Jo em dic Gabrielle, qui ets tu?". Detta ska jag ägna två timmar åt varje dag under fem veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar