Nu är inte saken den att jag på allvar skulle tycka att man endast lär sig av misstag och fel. Men så går en sång som jag och min kära vän Lina gillar ganska mycket, och den sången har jag lyssnat på idag när jag har dansat ensam i lägenheten. Först dansade jag för att jag på vägen till skolan insåg att jag hade glömt min plånbok hemma och när jag väl var hemma igen märkte jag att jag blir helt otroligt mycket försenad så jag skippade bara föreläsningen och kokade kaffe och dansade lite istället. Jag har utan alltför många misstag lärt mig koka kaffe i en cafetera som det heter på spanska och nu vet jag inte vad som är den rätta benämningen på svenska men någon kallar den mutteripannu på finska och typ caffetiera på italienska. En sådan där snygg kanna bara. Extra snyggt när man kokar på gasspisen. Sådant får jag bra fiilis av. Och kaffet blir starkt som tusan.
Jag allt annat än förnekar att man skulle lära sig av misstag. För det är det enda jag gör här känns det som ibland. Räknar fel i tidtabellerna och förstår inte riktigt var jag skulle vara och med vem och när någon uppgift ska vara inlämnad och så vidare. Jag tänker att kanske vårterminen blir lätt här, att jag då har lärt mig huruniversitetsstudierna kan fungera här. Nu är ju nog inte studierna alls mitt enda eller ens viktigaste problem här och nu men det känns som en bra sak att skriva om just nu när jag en gång började med detta inlärningsämne.
Jag har funderat på inlärning. För att jag lär mig här och för att jag lär andra här. Och säkert också för att jag i ovanligt hög mån umgås med pedagogikstuderande här. Jag och mina medmänniskor är kapabla att diskutera annat än våra studieområden också, men många perspektiv i helt andra ämnen är nog färgade av vad vi studerar. Så jag tänker på helt udda saker ur inlärningsperspektiv ibland. Och jag får ibland plötsliga anfall av vilja att lära ut mina kunskaper till andra personer. Jag höll ett litet motionspropagandatal för Nil häromdagen. Jag sade att det är viktigt att träna sina benmuskler för så kan man undvika att få åderbråck när man blir gammal. Jag vet inte om det är sant, men det verkar logiskt och så har min farmor alltid sagt åt mig. Nil missförstod mig nog lite. För hon tror nu att det som är farligt med tanke på åderbråck, är att börja motionera för sent i livet. Hon har nu en teori om att spanska äldre personer har åderbråck för att de inte har haft några benmuskler, före de sedan blev gamla och plötsligt tränade upp dem, och då liksom exploderade blodådrorna. Låter lite väl dramatiskt och framför allt smärtsamt för att vara sant nog, så hoppas min lilla kämppis inte behöver begå misstaget att spränga sina blodådror för att få lära sig hur åderbråck uppkommer.
Detta var kanske det konstigaste blogginlägg jag har skrivit på länge, men för en gångs skull skriver jag lite oftare då. Nu skall jag äta baklava som jag har fått av Nil. Baklava är mycket gott. När allt kommer omkring är en turkisk kämppis ganska galet bra. Har jag lärt mig, kanske bör tilläggas för att göra cirkeln sluten med detta olyckliga inlärningstema.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar