Bonjour, jag har återvänt från Toulouse! Toulouse var fint. Inte lika fint som Barcelona dock. Det var inte alls så rött eller rosa som utlovat heller. Toulouse var totalt tyst och dött efter halv nio på kvällarna. Vad som var bra med resan var mycket fint sällskap och den där grejen att med inte ens ett dygns varsel åka till ett annat land med bara en liten ryggsäck och inga planer. Jag har aldrig gjort något sådant tidigare. Kändes bra.
Att komma tillbaka till Barcelona kändes bättre än bra. Jag saknade den här staden som för tillfället är en slags hemstad. Min kompis funderade över hur han kunde behöva åka till Toulouse för att förälska sig i Barcelona. Liksom perspektivbyte. Alla säger att jag ska få så mycket nya perspektiv här. Jag får nog säkert nya perspektiv ja. Jag bara inte känner igen dem ännu. Eller ett lade jag märke till. När vi kom till Toulouse kändes det som en tyst liten stad. Om vi hade kommit från Finland hade Toulouse varit höjden av fart och fläng och människor åt alla håll. Nu var det nästan tråkigt.
Ikväll kommer min yngsta syster och mina föräldrar till Barcelona. Helt konstigt hur länge jag redan har varit borta från Finland. Tiden har gått så fort här. Ibland blir jag rädd när tiden går så här fort, jag hinner liksom inte med.
Å andra sidan tycker jag om när tiden går fort. Jag tycker om typ allt som är snabbt. Jag älskar att prata snabbt och att skynda mig och göra många saker på en gång och ha bråttom. Mina konstnärligt lagda kämppisar ser på mig med förfäran när jag sminkar mig, diskar och äter en smörgås på samma gång som jag lite hänger upp byk och skriver textmeddelanden och dansar. Och jag blir irriterad när människor talar för långsamt och svarar för långsamt på mina frågor, så att jag hinner bli orolig för vad svaret skall bli. Och ännu mera irriterad blir jag när de ber mig tala långsammare. Om jag talar snabbt så gör jag ju det av en anledning. Antingen är jag ivrig, eller också är samtalsämnet något dödstråkigt som jag bara vill få avklarat så snabbt som möjligt.
Kanske jag hinner med i den här snabba tiden här ändå. Jag är nämligen inte ett dugg stressad just nu till exempel. Jag dricker kaffe och är för en gångs skull ensam hemma, alla fyra kämppisar är ute på språng och jag njuter av att i smyg gå barfota i lägenheten. En viss mycket renlig person bland mina kämppisar säger att det är förbjudet att inte använda inneskor nämligen. Ha ha ha, det är den dummaste regeln jag har hört på länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar