Nektarin- och språkakrobatik

Hola och moro, just nu är jag så förvirrad av alla språk jag borde tala och lyssna på att jag inte vet vad jag håller på med mera. Jag använder typ alla språk jag kan utom svenska här. Och några språk jag inte kan för den delen. Som katalanska. Hemma talar vi engelska och spanska beronde på vem som är på plats. Eller mest talar vi någon slags missförståndsspråk. Jag sa igår kväll jestas för mig själv när satt och åt, och Nil som bara kan de riktigt första grunderna i spanska blev jätteivrig och skrek "bien gracias". Hon trodde att jag sade "cómo estás?".
På samma kurs som jag går en schweizisk utbytesstudent. Hon vill prompt tala spanska hela tiden för att öva upp sina kunskaper, och det skulle jag egentligen också vilja göra men det är inte riktigt funktionellt i min vardag, men med henne talar jag då spanska hela tiden. Och jag har nu lärt mig att allt inte går att översätta. Eller jo, det mesta går att översätta, men det är ingen idé om det tar tio gånger för länge att säga den där ena smarta meningen som skulle vara rolig på ett annat språk. Vi talade om hur vi dricker kaffe, att jag inte tycker om kaffe utan mjölk, men att hon beroende på situationen dricker kaffe både med och utan mjölk och socker. Jag sade typ såhär: "Oooh en Finlandia hay una canción en que se canta que tomo mi café de cualquier manera: negro, con leche, frío, caliente, me gustan los hombres con inteligencia y los hombres que se eeeeh ve por las calles ehehehe.!" Den schweiziska förvirrade personen såg på mig med stora oförstående ögon. "Juon kahvini miten sattuu mustana maidolla kylmänä kuumana, pidän miehistä joilla on järkeä ja niistä joita katsotaan kadulla" blev inte så bra i min spanska översättning och det tog så länge för mig att säga det, att Janine som hon heter, i slutet av min monolog säkert redan hade glömt att det i början handlade om kaffe. Hon frågade om det var en traditionell folkvisa. Det är en artighetsfras att fråga om något man inte fattar poängen med är tradition. Har jag lärt mig under min tid här. Jag gör det själv. Typ när mina kämppisar äter något som ser riktigt äckligt ut. Som rädisor med tomat och yoghurt och korv och nektariner. Eller ris med spagettibitar. Då frågar jag om det är typisk traditionell mat i Turkiet typ.
Nu blev jag helt ivrig när jag skrev om nektariner. Jag skall avslöja för er alla, speciellt för Sofia dock, att alltid när jag köper nektariner här, tänker jag på Adrenalina-sången och sjunger "sube la nectarina, sube la nectarina" i mitt huvud. Stigande reggaetón-nektariner liksom. Så går det när man tänker på konstiga ord på konstiga språk hela tiden.
Jag lär mig nya finska ord här också. Mina nya finska kamrater är båda två från Savolax och de lär mig riktigt konstiga ord som jag inte är helt säker på om man kan använda på riktigt eller bara i deras eget hörn av världen.
Mitt mål för idag var att publicera alla mina utlovade bilder här men det går nu inte, snälla hjälp mig någon om du är ett teknikens underbarn? Mitt andra mål var att officiellt anmäla mig till alla mina kurser. Jag köade i 20 minuter innan det framgick att sekreteraren som sköter alla erasmusärenden är borta idag och kommer tillbaka först på måndag. Mitt ytterligare mål var att köpa en manual i psykopatologi (så skulle den nog inte heta på svenska men det heter den om man översätter rakt från spanska, och raka översättningar är min nya favoritsport) men den var slut i bokbutiken. Det kommer nya kanske imorgon eller om en vecka eller nästa år. Skönt. Jag skulle också anmäla mig till katalanskakursen men jag hann inte innan det kontoret stängde. Jag förstår inte hur människor gör för att vara produktiva här, för det är ju omöjligt att göra något utanför kl.10-13.30 måndag till fredag? Allt är bara stängt. Kanske jag måste börja ägna min tid åt mera avancerade tankar än flygande nektariner då.