En banan och något storslaget

En gång i tidernas begynnelse gjorde jag en playlist tillsammans med min syster. Listan hette Bananabailut. Den innehöll bara sånger som handlade om bananer. Dessvärre har listan gått upp i rök. Jag kan i dagens läge bara hitta på två sånger som handlar om bananer: Svennebanan och Banana boat song. Hur i all fridens namn kunde vi göra en hel lång lista?
Jag gav idag en banan i gåva åt en svältande kamrat. Laura hade glömt sin mat hemma och jag var på väg på skvallermöte i solen efter min familjeterapiföreläsning. Jag skänkte bort bananen och gick och satte mig på en bänk med min nya portugisiska vän, för att ta del av en tårdrypande berättelse om livet på bondgården i en by bestående av två hus bebodda av samma släkt, strikt katolska föräldrar och att i och med universitetsstudier bli så intresserad av universum och allt som inte går att förklara, att man tröttnar på sin ambitionsbefriade bondgårdspojkvän sedan fyra år tillbaka och lämnar honom, men ens pappa blir så arg att han vägrar tala med en på två månader, så man återupptar förhållandet med pojkvännen. Och då finns det en tio år äldre person som man egentligen är förälskad i, som förstår en och också är intresserad av universum. Som har drogproblem. Och så finns ju den där arma bondgårdspojkvännen kvar i bakgrunden. Då kan man ju fly till Barcelona för en stund.
Ibland undrar jag på allvar om mina kompisar är någon slags sagofigurer? För hur i all sin dar kan det där få hända på riktigt? Bra story åtminstone, tillsammans med Chicas rövarhistorier om korruption, analfabetism, slaveri och hiphop kunde jag vid det här laget skriva en liten melodram om livet i postdiktaturens Portugal.