Livet som strejkbrytare

Min studievecka var helt löjligt splittrad. Måndag var helt vanlig, men redan tisdag var mycket mystisk. För att fira psykologiska fakultetens skyddshelgon sant Tomàs hade alla ledigt. Endast i Spanien händer sådant där, jag lovar...
På torsdag var det generalstrejk för studerandena i Spanien. Jag skulle nog aldrig våga medge det, men helt ärligt talat förstår jag inte riktigt vitsen med studerandestrejk. Det märks ju inte av i samhället om studerandena en dag låter bli att gå till sina föreläsningar. Manifestationen samma dag förstår jag mycket väl, men strejk? Nå jag hör hur som helst inte till syndikatet eller något. Så jag gick bara på föreläsningar hela dagen. Inte för att inte vara solidarisk, utan för att jag tycker att jag behöver all undervisning jag bara kan få. Och jag fick en ny kamrat från Baskien. För vi var ju bara icke politiskt insatta personer med svårigheter att förstå undervisningsspråket på plats. Och läraren lärde sig våra namn, frågade om personliga åsikter och berättade fascinerande anekdoter och vad som kommer att frågas i provet. Sensmoralen i denna lilla strejkbrytarberättelse är tvivelaktig...