Promenadväder

Idag gick jag för första gången sedan december ut i ballerinor och uppkavlade jeansbuntar för det var så vårigt att det nästan gör ont.

Igår gick jag på promenad med en ny bekant. Vi gick samma väg hemåt från ett möte om frivilligarbete och med ens hade vi tusen saker att tala om, många fler än på själva mötet.

I förrgår gick jag ut och gå med min portugisiska kompis. Det doftade sommar och blommande buskar och träd. Det var precis vad som fanns i Montjuic också. Blommor och solsken och dofter och en liten glass.

Kvällen innan gick jag en sväng med min mycket kära kanariska vän och hennes pojkvän. Jag kunde ha varit alldeles olidligt mycket tredje hjulet, eller femte kanske det heter? Det var jag hur som helst inte. Vad lycklig jag är som har så snälla, roliga och respektfulla vänner. Som till råga på allt också är mina vänner när jag inte hittar på smarta eller roliga saker att säga på spanska. Eller inte förstår vad relámpago är fast de förklarar hundra gånger på tre olika språk. Jag tittar mot himlen säkert fem minuter i sträck, och när det plötsligt blixtrar till tar de i mina armar från varsitt håll och säger "esooo Gabrieeelle!" så jag ska veta att det är blixt det betyder.

Vackert vackert fint, jag är tacksam för alla promenader de senaste dagarna.