Far ända in i baljan, sukkahousuniksin!

God tisdagkväll från er påhittiga nordiska kamrat. Jag sitter barfota vid matbordet och har på mig ljusa jeans och stickad vit tröja. Redan det är nordiskt så det förslår, jag känner mig som någon glad liten saltkråkanpersonlighet.

När jag idag kom hem från sista föreläsningen bara måste jag tina upp två av mina djupfrysta karelska piroger som jag bakade för länge sedan i ett anfall av patriotism. Och jag behövde verkligen få äggsmör till min spartanska måltid. Så jag kokade ett ägg i mikron. Eller jag bara knäckte ett ägg i en kaffekopp och satte in den i mikron en stund. Hur bra som helst! Varför har ingen tidigare sagt åt mig att man kan göra så? Åtminstone om man bara tänker krossa ägg i småbitar, då är det ju helt onödigt att koka i tusen år och vakta spisen och skala och ändå få fullt av skal i maten. Det här gick snabbt som attan och helt utan skal. Kanske inget för sanna äggkonnässörer, men duger bra åt mig. Och säkert åt niksipirkka också.

För att fortsätta min nordiska tips-och-trickskarriär stekte jag strömming till middag idag. Eller det var sardiner, för jag är trots allt vid Medelhavet, men ändå. Mitt tips är att man kan byta ut dem mot varandra, liksom enligt var man är just då. Om man vill kan man väl steka strömming i olivolja och vitlök i Finland också. Och här steker jag sardiner i rågmjöl och smör. Nå där stod jag vid diskbänken och rensade mina små fiskar med egna fiskblodiga händer och tänkte att nu, precis nu, är vi nära till rötterna på alla sätt och vis.

Sist av allt bakar jag bröd ikväll. Det finns ingen vanlig sirap i det här landet, men jag fick ett verkligt genidrag i matbutiken idag och köpte karamellsås som det är meningen att man ska hälla över flan! Nu har jag karamellsås i min jäsande bröddeg och hoppas på det bästa. Åtminstone smakar såsen sirap. Och det är nu verkligen ett tvättäkta skafferistädningspirkkabröd, förutsatt det blir något av det, med solrosfrön och två slags havregryn och jäst som egentligen gick ut för två veckor sedan.  Och min stora stolthet till karamellsås. Antagligen blir det bara en enda bongalo. Förhoppningsvis en tjusig ändå.