Madridborna kallas förutom madrileños också gatos, alltså katter, fick jag lära mig igår i en stenfotsbutik med spännande vykort och tygpåsar och begagnade böcker. Och katter är djur som är farliga på det allra bästa av sätt, lite som jag kände mig i Madrid när jag anlände ensam i morgonnatten, gick runt på gatorna och inte kunde sluta le för allt var så vackert och fint i soluppgången i väntan på att mina vänner skulle vakna och vi tillsammans kunde äta rostat bröd med aprikosmarmelad till frukost.
Vårt sällskap var inte helt oproblematiskt men mycket dynamiskt ändå. Jag vet inte hur jag skulle beskriva det korrekt, för egentligen tyckte jag om Madridresan just som den var, med frukostchurros på San Ginés, intensivt besökande av sevärdheter och konstmuséer, sol och fräknar vid roddbåtarna i Parque del Retiro och snöflingor i håret nästa kväll, finska kortspel på hostellgolvet och konversationer på katalanska, bocadillo de calamares och en indienattklubb med 80-talsmusik, ett enormt lopptorg på gatorna mellan gamla hus på söndag förmiddag, fajitas med extra guacamole på morgonnatten och många skratt och kramar och pussar på kinderna.
Den bild jag väljer för att representera allt detta är paradoxalt nog en bild på två balkonger. Jag spanade in balkonger som aldrig förr i Madrid och dessa två är inte ens de finaste. En vacker dag ska jag ha en balkong med svarta gjutjärnskrumelurer och hundra miljarder krukblomster och gärna ett apelsinträd och ett citronträd i varsin kruka, kanske en körsbärstomatsplanta och lite basilika och mynta. Där ska jag sitta och dricka cava i solen. Lite kattlikt mitt framtida balkongbeteende också. Jag har redan bjudit in min vän Britta till mitt kommande stillsamma balkongcocktailparty. Hon tackade ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar