Kriminaldöden

Jag läser om behandlingsprogram för kriminella och jag kan för mitt liv inte förstå på vilket vis de i praktiken skiljer sig från varandra. De går alla ut på samma sak men har lite olika kreativa namn på de olika faserna och stegen. Jag ska skriva om tenten i ifrågavarande kurs imorgon, för det enda tenten gick ut på när jag första gången skrev den var att namnge olika faser enligt tre miljarder olika författare. Ha ha ha. Det är nästan roligt. Kanske jag blir godkänd denna gång. Annars får jag be om nåd på något lika kreativt sätt som alla dammiga gubbar som har namngivit processerna för prevention av återfall för misshandlare.

Efter kriminaldöden väntar fyra andra tenter. Tre av dem har jag kanske under kontroll. En känns mycket omöjlig. Jag är av den uppfattningen att tillämpad socialpsykologi inte existerar. Det är ingenting. Tomma ord som inte ens är vackra. Självklarheter som man ska vara kritisk till och åsikter som man inte ska ha, men man får inte heller vara av motsatt åsikt. Psicología social aplicada är en vandrande paradox av inexistens, förutom att den inte ens har fötter, så den kan inte vandra.