Feel the fish, baby

Feel the fish innebär idag mest av allt att det är allrakäraste Sofias födelsedag och hon är upphovsmakaren till denna fantastiska fras. Eller det är hon förvisso inte, upphovsmakaren var en engelskalärare som råkade skriva fel på tavlan en lektion för hundra år sedan, men Sofia är den som myntade begreppet och fenomenet och livsstilen.
Feel the fish är idag känslan av en kall dusch och diskning i kallvatten. Den där apparaten som värmer upp vattnet i vår lägenhet fungerar inte. Någon skall göra något åt saken inom en snar framtid. Tills dess är det feel the fish som gäller, att föreställa sig att man är en liten strömming bland isflaken medan man tvättar håret.
Feel the fish betyder också känslan och minnet av förrförra sommaren med Sofia, att efter en utdragen fest komma på jobb och koka latte och bara inte kunna sluta fnittra och sjunga det är ett kaos kaos kaos kaos kaos i mitt huvuuuud. (Jag var väldigt mycket av nybörjare i min baristakarriär, och de enda figurerna jag kunde göra i kaffet var ett moln och liksom ett stekt ägg. Numera har jag utvecklat min cappuccinotalang och kan också knåpa ihop ett hjärta som nog snarare är en lök.) Under dessa feel the fish-dagar åt vi förvånansvärda mängder skagenröra. Feel the shrimp, men nej, feel the fish ändå.
Feel the fish är också när man går på gatan och det regnar och man inte har något paraply eller någon huva, och man liksom bejakar sin inre Natasha Bedingfield eller tvålreklam och får ett plötsligt infall att vara lycklig ändå, le och sjunga feel the fish on your skin, no one else can feel it for you.
Feel the fish är att jag igår var på en mikroskopisk källarkrog och lyssnade på en monolog om en drake som tydligen var det katalanska utbildningssystemet, en dikt om månen och solen ackompanjerad av två improviserade spanska gitarrer och många många sånger om det världspolitiska läget. Först tänkte jag att jag inte fattar något och att det är förskräckligt pinsamt att inte kunna skratta på rätt ställe på ett äkta sätt. Men sen blev det på något vis vackert ändå. Och efter lite flera konststycken blev det plötsligt fest där, ett dansgolv fyllt av människor i pälsmössor och paljetter och också nog helt vanliga kläder, och jag dansade en slags flamenco i jeans och tennare och rött läppstift och mina vänner hade alla någon slags medfödd talang för latinska danser som jag avundas dem så enormt, och det var alltihop mycket mycket fint.
Feel the fish är att idag har jag drivit min uppsatssituation till sin spets och kan inte göra något annat än att skriva om förhållandet mellan impulsivitet och psykopatologi, för det mästerverket skall lämnas in i morgon klockan 8.30. Och för att jag inte kommer att göra något mera glamouröst än att potentiellt valsa runt lite i köket idag, har jag för en gångs skull ingen mascara på mig och jag ser allvarligt talat ut som en fisk. Fiskar har inga ögonfransar heller.
Grattis grattis grattis kära fina Sofia, per molts anys och feel the fish! Och feel the fish alla som inte har födelsedag idag, jag gillar er också.