Annika är en mycket kär vän till mig. Annika är bra på minst en miljard olika sätt. Jag saknar henne otroligt galet mycket och det är så infernaliskt in i norden svårt att få tag på henne att jag ibland blir ledsen när jag tänker på det.
En gång när vi var på kräftskiva sjöng vi en sång som heter Désenchantée tillsammans. Jag hade alltid av någon anledning trott att orden gick "je cherche une amic para beber", jag hade liksom bytt språk från franska till spanska och däremellan snabbt till katalanska också utan att reagera större på att det jag sjöng närmast betydde "jag söker en vän för att dricka". Annika lärde mig hur sången går på riktigt. Sedan snickrade Annika ihop en liten Madonna-outfit åt sig och hjulade i vardagsrummet. Alla människor i världen borde ha en vän som gör sådant. Annars blir livet lätt tråkigt. Alternativt kan man själv vara den personen.
Annika är inte bara rolig i sina handlingar, utan också i ord. I tiderna bedrev hon en helt fantastisk blogg som hon dessvärre slutade med. Och Annika är ytterst musikaliskt begåvad. Om vi två bildade en duo skulle vi redan ha några paradnummer. Dímelo med beatboxing, Tarantella från Aaronin pianokoulu II och Tommy tycker om mig, för att nämna några. Vi kan nog en hel del annat också.
Vi har gjort upp hur många fina planer som helst som nästan aldrig har blivit av. Latte med baileys-festen skulle vi ordna redan för två år sen typ, och en kväll när vi äter moules marinieres och dricker vitt vin och inte säger ett enda snällt ord om en enda person vi känner har vi inte heller klarat av att ordna fast vi har talat om det i säkert ett år. Och vi är inte två elaka bittra personer heller även om det låter så. Vi bara uppehåller vår värme och vänlighet genom att säga karga sanningar ibland utan att någon behöver ta del av det. Det är också en aktivitet jag kan rekommendera. Livet känns lättare efter en sådan session.
Jag har inte ett enda fotografi på mig och Annika. Eller jo, studentfotografier och några festbilder där det finns en massa andra människor också. Men man kan vara vänner utan att det syns på bild. Ibland är man till och med bättre vänner då. Kanske man umgås mera äkta då, utan att posera liksom. Ingen aning men just nu harmar det ändå lite att jag inte har någon bild att titta på för jag saknar Annika. Blä.
Fast Annika är svår att nå, är hon redo vid kris. Och Annika kom från Helsingfors på avskedsfest till Åbo och det värdesätter jag stort. Jag önskar att Annika skulle komma hit och hälsa på mig. Här finns oändligt många saker som Annika borde se och uppleva. Och jag har fortfarande inte en enda vän här som är som Annika. Det får jag knappast heller för hon är one of a kind.
Slut på hyllningsbrevet till Annika, hoppas hon ens läser detta? Utöver att berätta hur bra min kanske längsta väninna är, ville jag hastigt meddela att jag har klarat min första tent här! Jag var redan förberedd på att få gå fram och tårdrypande tigga om att få fortsätta på kursen och vädja om erasmus-nåd från professor Redondo, men jag klarade den första deltenten i kriminalpsykologikursen med stolta minimipoäng. Dock har jag också en andra tent i samma kurs, och fem andra kurser att tenta för den delen. Alltid en början.
En gång när vi var på kräftskiva sjöng vi en sång som heter Désenchantée tillsammans. Jag hade alltid av någon anledning trott att orden gick "je cherche une amic para beber", jag hade liksom bytt språk från franska till spanska och däremellan snabbt till katalanska också utan att reagera större på att det jag sjöng närmast betydde "jag söker en vän för att dricka". Annika lärde mig hur sången går på riktigt. Sedan snickrade Annika ihop en liten Madonna-outfit åt sig och hjulade i vardagsrummet. Alla människor i världen borde ha en vän som gör sådant. Annars blir livet lätt tråkigt. Alternativt kan man själv vara den personen.
Annika är inte bara rolig i sina handlingar, utan också i ord. I tiderna bedrev hon en helt fantastisk blogg som hon dessvärre slutade med. Och Annika är ytterst musikaliskt begåvad. Om vi två bildade en duo skulle vi redan ha några paradnummer. Dímelo med beatboxing, Tarantella från Aaronin pianokoulu II och Tommy tycker om mig, för att nämna några. Vi kan nog en hel del annat också.
Vi har gjort upp hur många fina planer som helst som nästan aldrig har blivit av. Latte med baileys-festen skulle vi ordna redan för två år sen typ, och en kväll när vi äter moules marinieres och dricker vitt vin och inte säger ett enda snällt ord om en enda person vi känner har vi inte heller klarat av att ordna fast vi har talat om det i säkert ett år. Och vi är inte två elaka bittra personer heller även om det låter så. Vi bara uppehåller vår värme och vänlighet genom att säga karga sanningar ibland utan att någon behöver ta del av det. Det är också en aktivitet jag kan rekommendera. Livet känns lättare efter en sådan session.
Jag har inte ett enda fotografi på mig och Annika. Eller jo, studentfotografier och några festbilder där det finns en massa andra människor också. Men man kan vara vänner utan att det syns på bild. Ibland är man till och med bättre vänner då. Kanske man umgås mera äkta då, utan att posera liksom. Ingen aning men just nu harmar det ändå lite att jag inte har någon bild att titta på för jag saknar Annika. Blä.
Fast Annika är svår att nå, är hon redo vid kris. Och Annika kom från Helsingfors på avskedsfest till Åbo och det värdesätter jag stort. Jag önskar att Annika skulle komma hit och hälsa på mig. Här finns oändligt många saker som Annika borde se och uppleva. Och jag har fortfarande inte en enda vän här som är som Annika. Det får jag knappast heller för hon är one of a kind.
Slut på hyllningsbrevet till Annika, hoppas hon ens läser detta? Utöver att berätta hur bra min kanske längsta väninna är, ville jag hastigt meddela att jag har klarat min första tent här! Jag var redan förberedd på att få gå fram och tårdrypande tigga om att få fortsätta på kursen och vädja om erasmus-nåd från professor Redondo, men jag klarade den första deltenten i kriminalpsykologikursen med stolta minimipoäng. Dock har jag också en andra tent i samma kurs, och fem andra kurser att tenta för den delen. Alltid en början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar