Idag tränade vi än en gång på grupptekniker och jag var den enda bland mina kurskamrater som mest identifierade mig med Skönheten och odjuret när valet stod mellan den och tre andra disneyfilmer: Pocahontas, Toy Story och Lejonkungen. Mitt förhållande till Skönheten och odjuret är mycket varmt. För flera år sedan övade jag och en vän in en liten operett eller vad man nu kan kalla det, på temat Skönheten och odjuret. Jag var odjuret eftersom jag var så ofantligt bra på att imitera ringaren i Notre Dame, och jag är fullt medveten om att Quasimodo inte är odjuret men man kan väl dra nytta av egenskaper hos olika karaktärer i sitt rollarbete.... Till operettspektaklet hörde även alla de där förtrollade möblerna och kärlen. Jag var helt speciellt bra på att dansa som ett klädskåp och en kandelaber minns jag. Detta hade jag gärna delat med mig av för gruppen idag, men eftersom ingen annan valde ifrågavarande film, måste jag snabbt som ögat rusa till Lejonkungen istället. Lejonkungen är en film jag inte har något speciellt förhållande till alls. Vi hade den på video hemma, men kassetten var sönder och det gick bara att se de första minuterna, tills då när Simba dansar med flamingorna och de andra.
Detta hade nu väldigt lite med mitt barcelonaliv att göra, jag beklagar stort. Idag har jag haft en fin dag. Det var så varm stämning på gruppteknikgrejen idag. Sedan träffade jag min lilla lauragrupp för att jobba på vårt evighetsprojekt om inlärningspsykologi eller vad det nu är. Det var så roligt idag. För kanske första gången skrattade och på allvar förstod vi varandra också när vi talade om ämnen utanför inlärningspsykologi. Bra känsla. En av de bästa barcelonakänslorna hittills, faktiskt. Utöver dessa trevliga händelser, har jag stekt en omelett idag. Fyllningen bestod av tomat och persilja (all min mat innehåller tomat och persilja känns det som just nu, men vad gör väl det?) och min stackars omelett fastnade fult i stekpannan. Jag kände mig lite som i Frances Ha-filmen, har ni sett den? Där steker Frances omelett när hennes kämppis kommer hem, och hon säger ungefär att hon försökte göra frittata men det blev mera äggröra. Frances är annars också en sympatisk person. Jag rekommenderar filmen om ni vill se på något totalt ofarligt och svartvitt en eftermiddag eller sådär.
Idag var det förresten igen ett sådant där bra, gammalt, svartplastigt metrotåg som jag tycker så mycket om. Fint fint fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar